Jag har insett att vissa har missförstått mig under åren så jag tänkte göra detta klart och tydligt en gång för alla.

 

Jag kommer leva i Sverige, mina framtidabarn kommer växa upp i Sverige och jag kommer så småningom dö i Sverige. Jag är stolt över (till viss del) vår historia och kultur. Har en silverkedja runt halsen med "odensmask" från nordiska mytologin som jag aldrig tar av mig. Ja, jag älskar mitt land såpass mycket att jag faktiskt kan kalla mig själv för patriot, fast på rätt sätt. Jag vill nämligen att Sverige hela tiden ska utvecklas till det bättre och att vi ska sträva framåt, inte bakåt. 

Sverige är lika mycket mitt som ditt, jag är lika mycket svensk som du. Sverige är det jag kallar mitt hem, den kulturen jag känner till bäst och är uppvuxen i så vad är annars min identitet om inte svensk? Vart är jag annars ifrån? Varför ska folk tala om för mig vad jag är eller inte är och varför får jag hela tiden frågan  "ja, men vart är du egentligen ifrån? eller är din mamma utlänning?"... - Jadu, såvitt jag vet är mitt modersmål svenska, är även född på östrasjukhuset i Göteborg och jag har bott i Sverige i hela mitt liv. De flesta jag stött på utomlands kan inte riktigt plasera min "identitet", när jag då svarar att jag är svensk blir ingen direkt förvånad men jag får ofta svaret att jag inte ser "så svensk"ut. Jaha, och hur ser en svensk ut då? frågar jag då. Då får jag alltid samma svar, en svensk har "ariskt utseende", alltså är lång, blond och blåa ögon. Och när var förresten du senast i Sverige?!...Vissa har inte ens satt sin fot i mitt land, men vet exakt hur "alla" ser ut. Varför tror världen fortfarande på dessa idiotiska stereotyper? 

 

Min pappa är svensk, han är född i Uruguay och flydde till Sverige som ungdom, min mamma är också svensk, hon är född i USA och kom hit som bebis. Mina föräldrar pratar svenska, har svensktmedborgarskap, har sin familj och sitt hem i Sverige, senast jag kollade i alla mina familjemedlemmars pass så står det klart och tydligt svensk på allihopa. Men missförstå mig nu inte. Jag är JÄTTESTOLT över att min pappa och mamma är födda och har levt utanför Sverige, men det gör dom inte till mindre svenskar för det. Jag tycker och vill att jag, hela min familj och alla som flyttar till Sverige ska ha all rätt i världen att få kalla oss själva för svenskar om vi vill det utan att en jävel ska ifrågasätta oss! För det är ju det vi är? Vi är svenskar, ändå får vi höra samma saker om och om igen och vi möts ständigt av samma fördommar.. om.och.om.igen.

 

Jag har fyra "olika länder" i mitt blod. Sverige, Italien, Uruguay och USA. Jag har ännu inte träffat på en enda mer än mig själv eller mina syskon som har samma unika "blandning" i sig. Jag har mer att älska! Och även fler fotbollslag att hålla på ;) Jag tycker att folk borde inse att allt är mixat nu för tiden, att stereotyperna snart är blott ett minne, att vi helt enkelt måste lämna stereotyperna bakom oss. Omvärlden förändrar sig, hela tiden och så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Annars hade vi väl nu, i denna stund suttit i en grotta och målat grottmålnigar. Eller varför inte bränna lite"häxor" på bål som lördagsnöje. Ja, vi utvecklas och det är faktiskt inget att vara rädd för, inse det!