Som några av er redan vet så håller på att kämpa för mitt andraårs visum! Jag har inte bestämnt mig än hur länge jag ska stanna i Australien, jag klurar på det hela tiden. Men jag vet att jag vill ha mitt andra års visum så jag KAN stanna ett år till om jag vill.

 

 Jag har precis flyttat till en mysig liten countrystad mitt ute i buchen. När jag tog bussen ca 7 timmar inland från Brisbane hade jag bara en sak i huvudet "vart fan är jag påväg?!" Vi åkte i timmar utan att se ett ända hus, ingen civilisation i huvudtaget, sen huxflux, mitt från ingenstans.. en liten by. Bussen plockade upp nya passagerare och släppte av några, tillbaks på vägen med några enstaka stackars törstiga träd, torrt gräs, en död känguru i vägkanten lite här och där, bussen åkte vidare i två timmar, BAM en ny liten håla, så här hållde de på ända tills jag kom fram till hålan Moree. Jag har aldrig sätt något liknande, jag visste ju såklart att närtill 90% av australienskbefolkning bor nära kusten och havet... Jo, jag kunde verkligen SE det. Jag har inte hunnit kolla mig runt ännu i Moree, jag lämnade Noosa klockan 6 på morgonen och kom fram klockan 6 på kvällen, snacka om en låång resa hit. 

 

Idag var min första arbetsdag som au pair för tredje gången i Australien. Jag tar hand om tre flickor, 2,4 och 6 år gamla. Dem välkomnade mig med öppna armar och tyckte att jag var väldigt intresant. Jag fick se mitt ställe där jag skulle sova och HERREGUD!!! JAG BOR I ETT EGET HUS!!! WTF?!?!?! Jag bor seriöst i ett stor hus alldeles själv och familjen har huset brevid, de äger alltså TVÅ hus.. Jag blev helt chockad. Jag har eget kök, matsal, vardagsrum, sovrum, tvättmaskin, badrum med dusch och badkar. Jag får jättebra betalt, 300 australienskadollar i veckan, och det är verkligen bra för att jobba som en au pair + få andra års visum + bo i ett helt stort facking hus alldeles själv?! Vad har jag hamnat? Detta är för bra, vad är haken förutom att det är mitt ute i ingenstans? Är det en dröm? Men... Haken kom må jag säga.. haken kom... 

 

Idag visade städerskan/nannyn som jobbat här i ett år hur man tog hand om barnen. Alltså, jag har bra erfarenheter med barn. Jag har jobbat som Au pair/nanny i USA hos mina släktigar (tre olika familjer) i Danmark hos min släkt, i Sverige hos mina grannar i några månader, två gånger i Australien. Jag har jobbat som lärare i en skola, olika förskolor, dagis, sexårsvärksamheter osv. Jag kan nog säga att jag har jobbat med minst 100 olika, unikabarn, vissa svårare att hantera än andra.. Vissa med diagnoser osv. Men ALDRIG i hela mitt liv har jag blivit behandlad som jag blev idag. 4åringen och 6åringen KÖRDE över mig, på ritkigt. Visst, barn testar alltid nya människor, tro mig jag vet men det går faktiskt en gräns. De är bortskämda, får allt det pekar på, resptktlösa, ser ner på mig och städerskan.. Det kommer bli riktiga mobbare i framtiden i skolan. Seriöst, det var påriktigt hemskt. Det har hänt så sjukt mycket idag, både barnen och föräldrarna har chockat mig helt med deras beteende. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag kan lova er att jag kommer få kämpa och se detta som en stor utmaning OM jag står ut i 3 månader för andra års visumet. Jag förstår nu varför jag får bo i ett eget hus och får så bra lön, ingen hade velat stanna i denna familjen annars, kan låta hårt men det är fan sant. Så vad ska jag göra? Jag ska ge det två veckor, trivs jag inte packar jag mina väskor och drar, visst det är bara tre månader av mitt liv, tre månader av min upplevelse i Australien, men jag vill faktiskt inte lida mig igenom det, det måste finnas något bättre där ute.. Nu kanske några av er tycker att jag värkar petig med jobben jag väljer med tanke på att jag hoppar runt från jobb till jobb, men på riktigt - Trivs man verkligen inte tycker jag att man ska lämna och inte ta all skit. Jag vill bli uppskattad på mitt jobb, jag vill bli respekterad och jag vill känna mig iallafall lite trygg där jag för tillfället slår mig ner. Nu ska jag ta en dusch sen ska jag lägga mig i min stora säng, i mitt stora ensama hus.. med hopp om att morgondagen blir bättre. Det känns för övrigt verkligen lustigt att bo ensam, lite för tyst. Godnatt.