Idag fick jag ett härligt besked som kommer att förändra min resa helt...

 

Det är bara sex dagar kvar i Tannum sands för min del så det är strax hög tid för mig att kicka vidare. Jobbet här uppe har gått jättebra hitills och är så glad att jag kom hit. Innan jag valde att tacka ja till detta jobbet och åka hela vägen upp till Gladstone så var jag tveksam. I ärlighetens namn så var det mest för att jag visste att jag skulle missa nyår i Sydney som var planerat med flera andra au pairer och vänner, ca 30 st var dem tydligen enligt en polare. Ja, det var surt att missa, speciellt när alla mina vänner som var där sa att det var MAGISKT och att det var den bästa nyår dem någonsin haft. Ja, det var surt att sitta med familjen som jag knappt kännde då och deras polare, kryllat av skrikande barn och skällade hundar.. Längtandes till Sydney eller längtandes hem... mitt ute i ingenstans, såg två fyvärkerier, woho! Men sen kom jag att tänka på att det var mitt val, detta var mitt val och ingen annans. Jag bestämde mig för att komma upp hit, jag hade en bra magkälsa så har faktiskt inget att vara grinig över och då blev helt plötsligt omgivnigen mycket trevligare och jag hade en positiv syn på nyårskvällen som slutade riktigt bra. Dessutom var det ju bara en nyår i mitt liv, det kommer fler.

 

Nåja, hade ju som sagt en bra magkänlsa. Jag ville upp till Queensland, det var ett av målen innan jag satte min fot i Oz. - Nå Queensland!  När pappan i familjen sa att han kunde betala hälften av min flygbiljett upp, så blev svaret JA direkt. Ville ju ändå norr och hade inget att förlora.

 

~ Nu åter till beskedet, genom mamman i familjen har jag fått ett nytt jobb. Fick beskedet idag och det känns så himla bra. Hade jag inte åkt upp till denna familjen, utan supit skallen av mig i Sydney i några timmar på nyårsafton istället så hade jag aldrig fått denna chansen. Detta är ett stort bevis på att jag har utvecklats som person, hade jag varit samma Elisa som jag var för ca två - tre år sedan så hade jag åkt raka vägen till Sydney med en vodkaflaska i handen och skitit i allt, vaknat upp bakis morgonen efter och tagit en återställare, typ. Men det funkar inte så nu, jag är klokare, gör klokare val, jag har vuxit. Visst har jag miljoner saker kvar att jobba på, jag har så mycket kvar att lära, men jag är ändå stolt över mig själv, jag är stolt över att jag (tydligen) gjorde det rätta valet och kunde lita såpass bra på min magkänsla, för titta var det tar mig nu - mot nya äventyr. 

 

Jag känner mig säkrare, modigare och starkare än jag någonsin har gjort förut och sakta men säkert börjar jag hitta mig själv som varit så otroligt vilsen, bit för bit.