Pojkflicka - Negativ klang åt att vara flicka/kvinna? Har ni tänkt på att det ofta är hög status att kunna säga att "jag var en pojkflicka som barn"? Man blir mer intressant som person, mer spännande, coolare, wow, det var något fint. Så har jag i alla fall uppfattat det. Vi har lärt oss sen barntider och tyvärr lär många av oss fortfarande ut ett förakt mot det kvinnliga och även vårt egna kön.

 

Barn är barn, jag och min syster klättrade i träd, hoppade över åar, lekte krigare i skogen som alla andra flickor gjorde. Det har inget att göra med om man var en "pojkflicka" eller inte. Kan någon tala om för mig hur en "flicka" leker?  Vilket barn satt inne och lekte med dockor hela dagarna? eller gungade lungt och fint på gungan varje gång? Eller inte fick skrapsår på knät? Det finns inte, alla barn tröttnade efter ett tag, hade spring i bena, ville ut ur huset. Så hur leker då en flicka? Och hur leker en "pojkflicka?" Och vad händer förresten om vi vänder på det? Om en pojke är en "flickpojke" blir statusen helt plötsligt otroligt låg. Han har då förminskats som person ochh blivit något negativt. Get it now? 

 

Well, here's to the girls out there! - Inse att du inte var så speciell, sorry, du var faktiskt bara ett vanligt barn. Sluta förfan att fönedra dig själv och ditt egna kön, det är bara patetiskt. Stå upp för det istället! Sluta kalla dig själv med stolthet i rösten för "pojkflicka" med tron om att du kommer att låta som en bättre eller coolare person. Stå upp för att du var en F L I C K A som barn och att du är en  K V I N N A idag, en jävligt awesome dessutom. Du var ett barn som växte upp med att leka i leran och springa barfota, som alla andra, för jag ser då inget "pojkigt" i tex den här bilden, jag.ser.bara.I D I O T I !

 

 ... WHAT?!?!

 

 

Avslutar med en nice bild. Go'kväll.