Jag har rest runt och flängt en del sedan jag kom till Oz. än så länge har jag bott i fem olika städer vilket är mer än jag bott i Sverige. Allting jag just nu äger finns i min resväska. Mitt liv är där i, jag bär runt mitt "hem".Jag vet inte vad som kommer hända, jag hoppas att mitt farmjobb sätter igång snart så jag kan få mina 88 dagar, så jag kan stanna längre... Jag har egentligen inte några större planer för min framtid här borta, jag vet bara några ställen som jag vekligen vill besöka eller flytta till, men jag tar dagarna som de kommer.

Det är en utmaning för mig att se mina vänner och familj uppleva saker ihop ”utan mig”. Se mina tjejer åka på konserter i Stockholm, åka till London och planera utomlandsresor, när de gå ut på krogen, har grillkvällar, filmkvällar, dem frågar mig aldrig längre om jag vill vara med, jag blir inte inbjuden på ”event” på facebook, såklart, jag är ju i Australien! Detta är och har varit en väldigt bra prövning för mig då jag för några år sedan kunde bli svartsjuk, osäkerhet var det såklart i grunden men jag är nu så himla glad att jag har en helt annan känsla och syn. Jag har insett att allting handlar om hur mycket du kan lita på de människor som du älskar. Lita på vilka som är ens riktiga vänner. Ibland är jag rädd att mina nära vänner ska sluta vänta på mig, men jag vet innerst inne att det inte skulle hända, de som står mig nära är vänner jag aldrig vill förlora, jag kommer att kämpa för att ha kvar dem i mitt liv, även om jag är på andra sidan jordklotet. Jag vet vilka jag kommer ha kvar när jag kommer hem, och dem betyder ändå mest för mig i slutändan. De personerna som jag tappar på vägen är vänner jag anatgligen hade tappat någon gång i mitt liv ända, bara en fråga om tid.