Jag kan inte forsta att det redan ar 2015. Jag lamnade Sverige 2013 med stora forvantnigar och lovade mina nara och kara att bli hemma om nio manader..haha, forlat, jag kommer bara hem ca tva ar senare.. Yes, som det ser ut nu sa kommer jag antagligen hem i sommar! Jag vill hem och ha grillkvallar vid havet, ga pa hatten, traffa familj och vanner, samla lite nordisk energi!
Mitt visum gar ut i augusti sa jag kommer nog hem till juni. Detta ar min plan, men eftersom jag fortfarande letar jobb blir det kanske lite forsenat da jag inte ens i nu laget har rad att kopa min hembiljett, inte till hyra och mat for den delen heller, tur att Elliot jobbar sa han hjalper mig medans jag letar jobb <3 Men ja, vad ska man saga, for exakt ett ar sedan var jag i in prencip EXAKT samma situation. Inget jobb med ca 20 cent pa kontot. Har jag inte lart mig nagot pa ett ar?! Hur kunde jag satta mig i samma situation haha. Naja, det loste ju sig den gangen, sa nog ska det losa sig snart.
Jag har fatt ett jobb iallafall, woho!!! Jag hade min forsta arbetsdag i lordags, varje lordag och kanske sondagar framover sa jobbar jag pa en organisk marknad. Jag hjalper en lamm bonde med att salja, grilla och sarvera krav kott! Detta ar ganska random, men en roligt erfaranhet. Bonden var nojd med mig sa vi far se hur det gar :) far aven hyfsat bra betalt + massor av lammkott haha, sa ikvall ska har grillas lamm. Men som sagt detta ar ju bara pa lordagar, battre an ingenting saklart, men ett veckojobb behovs snarast! Jag ska se till att ta lite foton i framtiden, hittade detta pa natet, har jobbar jag! :)
Saknar Indonesien, dar jag bara kunde slappna av och inte tanka pa nagot annat an att bara njuta.
Detta fotot ar fran en liten, liten o i Indonesien, Nusa Lembongan Island, paradiset ~
Vart ska man borja? Sa mycket har hant och sa lang tid sedan jag skrev..
Sa vad har hant? Jag levde i Childers, en liten bonnehala i Queensland. Jag borjade med att jobba pa en avokardo farm i 3 veckor. Jag bodde hos mina slaktigar och jobbade hart. Dock trottnade jag snabbt. Visst, jag tjarnade pengar och fick ihop dagar for mitt visum, men nej. Inte pa detta trakiga sattet, maste finnas ett annats alternativ att fa sina dagar pa... Sa, jag flyttade och borjade woofa (jobba for mat och husrum) pa en farm med tva dodligt snygga canadensare, vi matade djurer, stadade, fiskade i dammen, chillade. Gjorde detta i tva veckor tills canadensarna berattade for mig om working hostel. Nar det hittade ett i Bundaberg och de bestamde sig for att flytta, borjade jag kolla upp de ocksa. Jag hittade ett i "centrum" av Childers. Jag flyttade dit och det slutade med att jag trivdes sa bra att jag stannade i hela 5 manader. Blev sambo med 180 andra backpackers fran hela varlden mellan 18 - 30 ar som jobbade for att fa sitt andra ars visum i Australien. Jag plockade tomater och avokardos tills jag fick jobbet i en avokardo fabrik dar jag packade sa manga timmar om dagen tills jag blev helt snurrig i bollen. Det var en galen tid som besod av jobb, fylla och ny underbar vanskap.
Bondgarden jag jobbade pa i tva veckor. Matade asnor, kor, ankor. Lekte med hundarna och annat bondgards arbete :)
Sugerbowl bilder :)
Efter Childers akte jag och mina tva fina vanner east coast i 1 och en halv manad. Nagot som alla borde se nar man reser i Oz. Vi korde hela paketet, allt man ska uppleva och se. Vi startade i Brisbane da vi redan hade satt fran Sydney upp till Brisbane. Vi gjorde Fraser Island dar vi campade och sag vilda dingos och fina strander, vi slangde oss ut fran ett flygplan 14000ft och landade pa en vacker strand, jag sag till och med en HAJ fran ovan, helt otroligt. Vi stannade till i Townsville och tog baten till Magnetic Island. Vi hyrde en liten mini barbie bil och undersokte on. Vi hajkade, hade picknink pa stranden, sag min forsta vilda koala och drack drinkar under fullmanen. Vi akte ut och bodde pa en bat som tog oss ut till olika platser i barrier revet dar vi snorklade och sag bl.a nemo, skoldpaddor och massor av stora fargglada fiskar. Vi avslutade med en kalas full vecka i Cairns. Underbara Cairns, Vi badade i regnskogen, snorklade i barrier revet och dansade till solen gick upp. Varan resa var helt underbar och jag ar sa glad att jag gjorde den med mina underbara tjejer Ilse och Inge.
Barriere revet
Barbie bilen vi hyrde!
Regnskogen
Vad som hade sedan vet nog de flesta. Jag och Ilse tog flyget fran Cairns ner till Sydney dar vi flyttade till fina Bondi beach. Vi borjade jobba pa en nattklubb, larde kanna nytt folk, gick pa festivaler, hangde pa stranden och festade en hel del nar vi var lediga. Vi motte aven upp varan fina van Alessia fran sugerbowl. Jag borjade traffa Elliot som jag faktiskt larde kanna i Sugerbowl, eh to be honest, jag umgas nastan bara med folk fran Sugerbowl, farmjobbet var det besta beslutet jag nagonsin gjort i Australien.. Sa mycket det har gett mig.
Hur som helst, efter 4 manader i Bondi sparade jag ihop pengar for att resa till Indonesien! Jag hade aldrig varit i Asien forut sa det var riktigt spannande att se. Jag var dar i ca 5 veckor, vi var mest pa on Bali men reste aven till Lembongan Island och stannade ett tag.
Jag resta med mina vanner Joe, Dan, Mat, Craig och Elliot. Min och Elliots relation blev allt starkare under denna resan <3
Vi sag vattenfall, apor, tempel och besokte helt underbara stallen. Jag vill verkligen se mer av Asien, wow sa otroligt vackert.
Efter Bali reste jag en snabbis till Melbourne dar nagra av mina vanner ar, vi gick ut och at, gick pa marknad och festade med andra folk fran sugerbowl. Det var kul att se Melbourne, en otroligt vacker stad med sparvagnar, street art och himla massa gatumusik. Jag trivdes bra i Melbourne, jag alskade faktiskt den staden sa mycket att jag ville stanna och soka jobb dar, men mitt hjarta langtade till Sydney dar Elliot fanns.
Jag ser tillbaka pa mina senaste manader med ett stort leende...Nu ar jag tillbaka i Sydney, tillbaks i Bondi beach, tillbaka pa ruta ett av attt hitta ett nytt jobb. Nu ar det bara att fortsatta soka, soka och soka for jag har nu "fastnat" i Sydney, behover nya pengar for att kunna ta mig vidare. Bondi har forandrats en del da manga av mina vanner flyttat till ett nytt stalle eller rest vidare. Men det ar ok, det ar en ny tid nu, nytt ar, nya saker kommer att dyka upp. Det ar alltid tufft med jobb sokandet. Timmar efter timmar framfor datorn for att sanda CV, ga runt med CV till stallen dar det redan varit 10 andra tjejer som lamnat in. Forsoka att sticka ut i mangden och bli vald.. Men hoppet ar uppe da jag och Elliot planerar framtiden tillsammans, som att besoka Europa ihop! Han vill visa mig England och sin familj/ vanner och jag vill visa honom Sverige. Vi far se vad som hander men det ar alltid kul att sitta och fantisera framtiden ihop :)
Ja, det var en kort beskrivning pa vad jag gjort de senaste manaderna. Nu ska jag ta tag i bloggandet och uppdatera lite battre! Hur som helst. Onska mig lycka till i mitt nya kapitel, jag ar redo for forandrigen.
Jag är tillbaka i Bundaberg. Efter den lyckade festivalen åkte jag tillbaka till mina släktingar i Noosa där jag strosade runt i 10 dagar. Jag gick på bio med mina släktigar, såklart. Jag och Lee åkte till en nationalpark utanför Noosa och vandrade upp för ett berg, så jäkla varmt! Men underbar utsikt när man väl kom upp. Jag träffade min nya vän Jennifer som var med mig på festivalen, oj vad mycket vi hade att prata om, vi kunde sitta i timmar och bara tjöta, vissa personer klickar man helt enkelt med. Jag fick även träffa min vän Erica som jag umgicks så mycket med i Newcastle. Hon har nu slutat sitt au pair jobb och är ute på resande fot innan hon beger sig hem till Sverige. ÅH vad kul det var att se henne igen! Hon hade fyra dagar i Noosa så vi passade på att ses och det måste vara de bästa dagarna jag haft i Noosa. Vi hängde på stranden, gick på utomhus bio, tog några öl på surfhouse, åt ute, fikade, promenerade i nationalparken. Vi hade mycket tid att ta igen och himla mycket att prata om. Åh, fina Erica, tack för dessa dagar, det var verkligen superkul att se dig igen.
Efter att Erica satte sig på bussen mot nya äventyr så kändes det lite tomt inom mig, jag vet inte när jag kommer att få se henne igen. Jag kom då att tänka på alla fina människor som jag har träffat här borta, kommer jag få se dem igen? Ja. Jag tror, att de personerna som jag klickat mest med, som ger mig något fint och vänskapligt tillbaka, dem kommer jag att få träffa igen, förr eller senare.
Min sista dag i Noosa spenderades i….. Sängen!! Woho, en riktigt jävla förkylning har bitit sig fast. Jag måste bara säga att bussresan upp till Bundy (6.5h) var inte direkt det mest party jag gjort i mitt liv, iskall AC och proppfull buss. Jag satt bredvid en kille i min ålder och vi sov båda två mestadels av resan, dock vaknade vi upp av att våra skallar mötte varandra, vi hade somnat mot varandra och BONK sa det bara krockade vi, eeh lite awkvard…
Nu är jag i alla fall tillbaka i Bundy, jag har bott hos Elvie och Keiths i en vecka i deras stora hus som ligger på en gammal (och förhoppningsvis ej aktiv) vulkan med utsikt över havet, de är också släktingar till mig. De har visat mig runt i staden och vi åkt ner till stranden och gått promenader. Jag har också sett miljoners miljarders bilder på de svenska släktingarna som utvandrade till Australien från Sverige, jag vet inte hur många fotoalbum jag tålmodigt har gått igenom och jag vet inte hur många texter jag fått översätta från svenska till engelska, men lite spännande har det allt varit. Kakor, massor av kakor i alla möjliga former har jag blivit matad med, cheesecake, pudding, äppelpaj, fruktkaka, chokladkakor, kex… Haha, dem är verkligen urgulliga. Ja, annars har jag mest vilat mig och laddat upp batterierna inför tre förhoppningsvis intensiva månader med farmjobb. Jobbet börjar imorgon, IMORGON. Jag är taggad, men också en smula rädd haha. Men det kommer nog gå bra, jag uppdaterar så småningom hur jag trivs på mitt nya arbete.
Farväl Noosa <3 Nu får vi se när jag kommer tillbaka, kanske nästa år?
Jag hade ett väldigt bra liv i Sverige, eller rättare sagt, jag hade ett liv som jag var hyfsat nöjd med för tillfället. Jag hade mina underbara nära vänner, ett jobb som jag trivdes med, en jättebra pojkvän…
Ändå hade jag en sådan stor längtan bort. Jag ville komma ifrån Sverige, så långt jag bara kunde, i en långtid. Jag visste att jag någon gång i mitt liv skulle ut och resa eller flytta utomlands själv då jag anser att livet inte är till för att levas på ett och samma ställe, man måste ut och röra på sig, röra om i sitt liv lite grann.
Jag har rest runt och flängt en del sedan jag kom till Oz. än så länge har jag bott i fem olika städer vilket är mer än jag bott i Sverige. Allting jag just nu äger finns i min resväska. Mitt liv är där i, jag bär runt mitt "hem".Jag vet inte vad som kommer hända, jag hoppas att mitt farmjobb sätter igång snart så jag kan få mina 88 dagar, så jag kan stanna längre... Jag har egentligen inte några större planer för min framtid här borta, jag vet bara några ställen som jag vekligen vill besöka eller flytta till, men jag tar dagarna som de kommer.
Många gånger ställer jag mig själv frågan - Vad gör jag här?! Vad gör jag egentligen här borta? Vad vill jag uppnå med att resa ifrån allting? Jag hade det ju så himla bra, har jag slängde iväg allting? Kommer det vara värt det? Finns verkligen det jag söker (vad fan det nu är) på andra sidan jordklotet? Vissa lämnar sitt hemland för att de inte har något annat val. Andra lämnar all ”skit” bakom sig och flyttar utomlands för att börja om, starta ett nytt liv. Vad är egentligen min anledning? Syftet är, att det finns så himla mycket för mig här ute i världen. Jag är så himla nyfiken och jag vill upptäcka så mycket jag bara kan och är rädd att jag inte ska ha tid eller pengar för att se allting jag vil. Jag har sätt Kungälv nu, i 22 år faktiskt.
Det är en utmaning för mig att se mina vänner och familj uppleva saker ihop ”utan mig”. Se mina tjejer åka på konserter i Stockholm, åka till London och planera utomlandsresor, när de gå ut på krogen, har grillkvällar, filmkvällar, dem frågar mig aldrig längre om jag vill vara med, jag blir inte inbjuden på ”event” på facebook, såklart, jag är ju i Australien! Detta är och har varit en väldigt bra prövning för mig då jag för några år sedan kunde bli svartsjuk, osäkerhet var det såklart i grunden men jag är nu så himla glad att jag har en helt annan känsla och syn. Jag har insett att allting handlar om hur mycket du kan lita på de människor som du älskar. Lita på vilka som är ens riktiga vänner. Ibland är jag rädd att mina nära vänner ska sluta vänta på mig, men jag vet innerst inne att det inte skulle hända, de som står mig nära är vänner jag aldrig vill förlora, jag kommer att kämpa för att ha kvar dem i mitt liv, även om jag är på andra sidan jordklotet. Jag vet vilka jag kommer ha kvar när jag kommer hem, och dem betyder ändå mest för mig i slutändan. De personerna som jag tappar på vägen är vänner jag anatgligen hade tappat någon gång i mitt liv ända, bara en fråga om tid.
Future festival kan vara det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv när det gäller festsammanhang! OMFG. Jag har ju bara varit på typ metal konserter/festivaler innan, jag är van att man blir helt mosad och knappt kan andas, men detta var en helt annan stämmning, vi stod alltid långt fram, det var som en stor jävla fest, alla dansade och hade roligt, fast utomhus i värmen, fast med riktigt stora DJ, musiken man hör på krogen, fast på riktigt, fast i Australien. Ja, jag ska lätt göra om detta nästa år, joinar ni mig då? ;) Gjorde en liten video, här är lite bilder också.
Bild från innan jag blev arresterad.... Nä, snygga aussiepoliser var på plats.
Imorgon blir det äntligen festival!! AAAH! Mot Brisbane, mot Future festival. Jag är så jävla taggad, vet inte vart jag ska ta vägen, hur ska jag kunna somna inatt? Partyelisa kom verkligen fram nu, var ett tag sedan faktiskt.
Jag ska gå med mina två kompisar från Italien, Luca och Roberto, ska även möta upp en svennebanan som heter Jennifer! Det kommer antagligen vara kryllat av svennar på festivalen men det är ju alltid trevligt! Dessutom var det ett tag sedan jag pratade svenska. :)
Kom till oz du också? Här är lite tankar och tips.
Ålder –Snark, inget gör mig så irriterad som tjatet om ålder. ”Jag är för gammal och måste ta tag i pluggandet då man inte kan resa runt hela sitt liv - med andra ord, mitt liv är över och jag ska bli supertråkig och bitter i resten av mitt liv” Det är aldrig försent. Strunta i alla som stressar dig p.g.a. din ålder, för det är dina val, din tid, ditt liv så se till att göra det som känns bäst för dig och ingen annan.
Jag tycker inte att ens ålder ska hindra än från att uppleva de man verkligen vill. Har du drömt om att flytta utomlands ett tag? Ta bästa chansen, detta var min chans och jag tog den, även om jag snart är 23år och enligt många borde sitta bakom en skolbänk. ”vad ska du plugga? Du är ju snart 23år, vad ska du göra med ditt liv? tiden tickar, blablabla” - ursäkta mig, men jag ska tala om för dig vad som ska göras med mitt liv, för det första, jag tror inte att rullarton behöver plockas fram i morgon bitti, för det andra, jag vill uppleva det som gör mig lycklig. Jag har tid, alla har tid för att prioritera det som gör en glad och får en att känna sig levande, för vad är annars meningen med livet?
Jag kommer längta hem – Ja, jag längtar ofta hem. Jag saknar min familj och släkt väldigt mycket, jag saknar mina vänner, mina husdjur, svenskt godis, kebabpizza (de har ej kebab pizza i oz, kill me! ) Men vet du vad, de som verkligen betyder någonting för dig kommer att finns kvar. Du kommer att se vilka som är dina riktiga vänner. Det är även nyttigt att sakna det man har där hemma, man uppskattar de så mycket mer och tänk vad underbart det kommer bli att komma hem igen när man är redo!
-----------------------------------------
Visum - Du måste sätta dig ner och tänka ut vad du vill göra i Australien och hur längedu vill stanna. Om du planerar på att bara resa runt ska du söka ett turistvisum som gäller i tre månader, slösa inte ditt ”working holiday visa” om du inte planerar att jobba. Om du är mellan 18-31 och vill stanna längre än 3 månader och jobba ska du söka ett Working holiday visa – Det gäller i ett år, om du sedan trivs såpass bra och vill stanna ytterligare ett år så kan du göra det, men du måste jobba ihop ditt andra års visum på en farm i 88 dagar. Mer info om visum och liknande frågor hittar du här... När du bestämt dig hur länge du vill stanna är det bara till att börja planera vart du vill resa!
Resebok - Skaffa en resebok eller två! Jag använder mig av två bra böcker som går att köpa vart som helst i världen. Lonely planet och the rough guide, båda är på engelska och dem är specialiserade på Australien, otroligt bra böcker och dem har hjälpt mig massor! Men, inse att man inte kan göra allt. Detta håller jag själv på att inse då Australien är ett så himla sjukt jävla stort land, det är nästan lite svårt för en europe att inse hur jävla stort det faktiskt är! AHH! Du får helt enkelt tänka igenom de platser du HELST vill besöka...
Hör med folk! - Googla runt på olika forum, fråga vänner och även bekanta som varit i Australien, fråga vart de åkte , vad de gjorde, vilka backpackers det bodde på, vilka ställen som var bra och vilka man ska undvika.
Pengar – ”Jag har inte råd, jag har inte pengar till att resa” Flygbiljetten är dyr, jag håller med. Men när du väl är här borta så löser det sig alltid. Jag kom inte hit till Australien rik som ett troll, visst jag hade pengar med mig men det mesta har jag jobbat och behöver jobba ihop och jag tycker faktriskt att det är en liten del av äventyret…
HelpX – En sida där du kan göra småjobb för en kort tid för mat och husrum. Det finns jobb som t.ex. måla om ett rum, jobba i ett litet café, passa barn, trädgårdsarbete, farmjobb osv. Detta ska jag pröva mig av när jag kommer ut på vägarna efter mitt farmjobb. Jag har några vänner som har prövat på det och de sa att det var bra.
Couchsurfing - Vill du bo billigt i några nätter? I bästa fall gratis?! Gör ett konto på couchsurfing och sök boende hos främlingar! Haha, det är hyfsat säkert då man alltid ska lämna feedback på stället man bott på eller personen man mött. Jag har bara prövat på att sova över en gång men har träffat folk via couchsurfing som jag började hänga med och de visade mig runt i Newcastle. Detta är ett bra sätt att träffa australienare på och du kan be dem kan ta dig till platser som inte är "typiskt" turistställe.
Au pair world – Vill du jobba som au pair i Australien behöver du inte gå genom en organisation som tar alla dina pengar. Fixa det själv istället! Jag gjorde en profil på au pair world och fick massor av jobberbjudanden. De flesta au pairer jag träffat på har hittat sina familjer via my au pair world och jag hittade även min familj uppe i Gladstone.
Gumtree – Det finns massor av likande sidor men tycker denna är bäst, gumtree är en sida där du kan hitta allt, lite som blocket fast man kan även söka jobb och hitta rum att hyra!
Har ni några frågor? Jag kan berätta vilken bank jag använder, telefonbolag jag har och hur man fixar skattnummer osv, så, bara till att fråga på!
Bring it on mate! Jag har fått ett nytt jobb på en farm uppe i Bundaberg så på fredag blir det att ta bussen norr åt. Ska bli riktigt kul att se vad Bundaberg har att erbjuda..
Jag är jag redo för nya äventyr ute i den riktiga buchen, Jiiiha!
Började dagen med lite frulle på bionscafe. Jag har aldrig gått på bio ensam förut och heller inte klockan 10 på morran... Men har man en släkting som jobbar på en biograf får man fasiken passa på! Jag såg Winter's tale - Åhhh, jättemysig men ganska sorglig film, jag grät en liten skvätt i min ensamhet i den stora biosallongen. Jag älskade musiken till filmen, jag ligger i min säng och lyssnar på soundtracken från filmen just nu, Hans Zimmer är en av mina favorit kompositörer, så himla vackert.
Efter bion strosade jag runt och shoppade lite, åt lunch, köpte böcker (jag måste ärligt talat slutaköpa böcker! Det får seriöst bli bokköparförbud nu framöver! Inte så smart att gå loss på BÖCKER när man är ute och reser! Speciellt inte när min resväska redan väger ton. #bokbesatt) fikade mera, skrev brev och vykort... När jag kom hem hängde jag lite vid poolen då det var så himla varmt, mina släktigar har ett stort biljardbord så jag spelade lite idag, men man tröttnade ganska snabbt på att spela ensam haha, någon som vill komma hit och hänga i poolen och spela biljard med mig?! Ja, jag har haft en jättebra dag med andra ord och det kan jag mer än gott ha efter mardrömsveckan i Moree :)
Frullerulle. Bananabread är något man äter ofta i oz, I löööve it. Så smaskigt!
Efter en vecka med "the family from hell" stod jag inte ut längre, jag gav dem en chans men jag kunde verkligen inte se mig själv lycklig i Moree i hela tre månader. Så jag packade mina väskor, kollade upp när bussen gick och berättade för familjen att jag ville lämna, vilket inte var helt lätt då mamman i familjen är helt psyko och har en galenblickt, jag fruktade för mitt liv att hon typ skulle halshugga mig, jag var minst sagt nervös men stolt och lättad när det väl var gjort!
Moree, en trevlig liten stad måste jag säga. Mysiga cafér och barer, fin flod som slingrar sig igenom staden, vacker natur. Ja, jag hade nog trivts riktigt bra i Moree när jag väl hade fått träffa lite fler au pairer att hänga med i mitt egna hus. Men, trivs man inte med sin familj är det verkligen inte värt det, hur stort huset du än bor i är och hur mycket betalt du än får, jag ville inte lida mig igenom tre månader.
Okej, familjen var kaos. De har haft au pairer i 6 år och de flesta au pairer stannar i 3 månader för att få andra års visumet, hur många kan dem ha hunnit ha? Rejält många.. Varken barnen eller föräldrarna hade någon som helst respekt för mig, det hade inställnigen att jag bara var en ung tjej som ska stanna ett litet slag och sen sticka. Föräldrarna hade inget som helst intresse av att lära känna mig, jag som faktiskt tog hand om det viktigaste de har i sina liv, deras barn. Så fort jag slutade jobbet så ville de att jag skulle lämna deras hus och gå in till mitt hus, efter någon timma skcikade det ett sms att jag kunde komma in och hämta min mat. Det gav mig mat p en tallrik och sa "cya in the morning" Jag åt alltså själv i mitt stora hus medans familjen hade middag ihop och det känndes bara så himla fel. I Australien får man slå barn, iallafall sina egna barn. Jag hade ALDRIG i hela mitt liv innan jag kom till denna familjen sätt en vuxen människa SLÅ sitt egna barn, jag blev helt chokad, visste inte vad jag skulle göra vilket var så himla obehagligt och hemskt.
När en två-åring ska börja förskolan måste hon "skolas in", föräldrarna lämnade mig ensam med två-åringen redan på min första arbetsdag och ungen bara skrek och skrek, såklart! Flickan måste ju lära känna sin nya nanny och det var så otroligt svårt att disstrahera henne. Hon var galen. 4-årigen slogs, skrek, grät hela tiden. En dag när jag sa till henne att hon borde tänka på hur hon behandlar andra människor och att jag också var en person svarade hon "ur not a person, ur a dog. I will treat u as an dog" Aldrig har jag hört från en liten flicka säga att hon ska behandla en annan människa som en hund. Hon slog mig, sparkade mig, kallade mig fula namn och rev mig. 6-årigen pratade till mig som om jag var typ två år och inte försotd ett ord engelska, eller som om jag var helt efterbliven, hon såg verkligen ner på mig, såg sig själv och hennes familj som mycket bättre människor än mig, den synen hade iof hela familjen. Dessa tre flickorna var inga glada barn och det är faktiskt otroligt synd om dem. En dag slogs 4-årigen och 6-årigen inne i duschen, jag var tvungen att ta fyra årigen in på hennes rum och jag stängde dörren efter mig. Jag börjar springa efter den gallskrikandes två-årigen som vägrar ta på sig sin blöja, då hör jag en fönsterruta krossas, jag öppnar dörren till lekrummet och 4-årigen springer ut och "rymme" ut på gatan - spritt språngandes naken. Hon vägrar komma in samtidigt som två-årigen sätter sig och KISSAR på golvet medans 6-åringen skriker på mig att det är mitt fel att fönsterutan krossades. Ja, jag blev galen. När mamman kommer hem få¨r jag en rejäl utskällning. Man kan ju inte STÄNGA in ett barn! ... Men man kan tydligen hota och slå dem? Detta var ett litet exempel på en vanlig dag på mitt jobb, fast det hände så sjukt mycket mer... Mamman kunde inte kommunisera, hon skickade alltid SMS och ville att jag skulle skriva ner en lista på sakerna jag gjort i hushållet idag, på sms?! Vad är problemet att bara gå över gräsmattan till min dörr och prata? Hon lyssnade alltid på barnens vertion, vilket inte alltid var sannigen då barn inte vill hamna i trubbel, hon hörde aldrig min sida av historien och det var bara så himla irriterande. Jag var bara en arbetare för familjen, dem betalade ju mig med deras värdefulla pengar, jag var bara där för att ge barnen mat och se till att dem var safe, inget annat.
De flesta som kommer som au pairer till Australien är runt 18-25, man behöver inte ens ha någon som hellst erfaranhet eller utbildning. Föräldrarna i denna familjen jobbade väldigt, väldigt mycket så jag var ensam med de tre snorungarna i flera timmar. Barnen fick allt de pekade på, deras rum var FULLT av leksaker och de hade också ett lekrum som var helt proppfullt av pysselsaker, böcker, filmer, gossedjur, barbie hus, "utklädningskläder" (olika prinsessklkännigar) osv. Jag insåg att det är au pairerna som uppfostrat barnen, unga au pairer som bara kommer och går och föräldrarna får dåligt samvete för att de inte spenderar den tid barnen förtjänar och de ger då istället barnen massor av prylar. Problemet med att ha många olika au pairer är att så fort flickorna kommer nära en au pair så drar hon, min teori är att flickorna kommer alltid ha detta i bakhuvudet och ha otroligt svårt att lita på folk i framtiden då dem tror att folk kommer och går. Det är verkligen synd om flickorna, jag hoppas de finner lycka en vacker dag i något annat än leksaker och prylar.
Vägen till Noosa var otroligt lång, jag kännde att jag hade misslyckats då jag skulle komma tillbaka på ruta ett igen. Jag tog ett alldeles för snabbt beslut om att åka ut i buchen så fort häxan pratade om "eget boende och bra betalt" Men hade jag inte åk dit hade jag nog ångrat mig, det KUNDE ju varit hur bra som helst, man vet ju aldrig innan man prövat. Nu är jag tillbaka hos mina släktigar Leione och Peter och det känns verkligen jätteskönt. Nu ska jag ta lärdom om min vecka i Moree i framtiden och se till hur jag INTE ska uppfostra mina barn till små monster. Jag ser fram emot något trevligare efter två nitlotter på raken, nu får det väl ändå bli tredje gången gilt!
Som några av er redan vet så håller på att kämpa för mitt andraårs visum! Jag har inte bestämnt mig än hur länge jag ska stanna i Australien, jag klurar på det hela tiden. Men jag vet att jag vill ha mitt andra års visum så jag KAN stanna ett år till om jag vill.
Jag har precis flyttat till en mysig liten countrystad mitt ute i buchen. När jag tog bussen ca 7 timmar inland från Brisbane hade jag bara en sak i huvudet "vart fan är jag påväg?!" Vi åkte i timmar utan att se ett ända hus, ingen civilisation i huvudtaget, sen huxflux, mitt från ingenstans.. en liten by. Bussen plockade upp nya passagerare och släppte av några, tillbaks på vägen med några enstaka stackars törstiga träd, torrt gräs, en död känguru i vägkanten lite här och där, bussen åkte vidare i två timmar, BAM en ny liten håla, så här hållde de på ända tills jag kom fram till hålan Moree. Jag har aldrig sätt något liknande, jag visste ju såklart att närtill 90% av australienskbefolkning bor nära kusten och havet... Jo, jag kunde verkligen SE det. Jag har inte hunnit kolla mig runt ännu i Moree, jag lämnade Noosa klockan 6 på morgonen och kom fram klockan 6 på kvällen, snacka om en låång resa hit.
Idag var min första arbetsdag som au pair för tredje gången i Australien. Jag tar hand om tre flickor, 2,4 och 6 år gamla. Dem välkomnade mig med öppna armar och tyckte att jag var väldigt intresant. Jag fick se mitt ställe där jag skulle sova och HERREGUD!!! JAG BOR I ETT EGET HUS!!! WTF?!?!?! Jag bor seriöst i ett stor hus alldeles själv och familjen har huset brevid, de äger alltså TVÅ hus.. Jag blev helt chockad. Jag har eget kök, matsal, vardagsrum, sovrum, tvättmaskin, badrum med dusch och badkar. Jag får jättebra betalt, 300 australienskadollar i veckan, och det är verkligen bra för att jobba som en au pair + få andra års visum + bo i ett helt stort facking hus alldeles själv?! Vad har jag hamnat? Detta är för bra, vad är haken förutom att det är mitt ute i ingenstans? Är det en dröm? Men... Haken kom må jag säga.. haken kom...
Idag visade städerskan/nannyn som jobbat här i ett år hur man tog hand om barnen. Alltså, jag har bra erfarenheter med barn. Jag har jobbat som Au pair/nanny i USA hos mina släktigar (tre olika familjer) i Danmark hos min släkt, i Sverige hos mina grannar i några månader, två gånger i Australien. Jag har jobbat som lärare i en skola, olika förskolor, dagis, sexårsvärksamheter osv. Jag kan nog säga att jag har jobbat med minst 100 olika, unikabarn, vissa svårare att hantera än andra.. Vissa med diagnoser osv. Men ALDRIG i hela mitt liv har jag blivit behandlad som jag blev idag. 4åringen och 6åringen KÖRDE över mig, på ritkigt. Visst, barn testar alltid nya människor, tro mig jag vet men det går faktiskt en gräns. De är bortskämda, får allt det pekar på, resptktlösa, ser ner på mig och städerskan.. Det kommer bli riktiga mobbare i framtiden i skolan. Seriöst, det var påriktigt hemskt. Det har hänt så sjukt mycket idag, både barnen och föräldrarna har chockat mig helt med deras beteende. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag kan lova er att jag kommer få kämpa och se detta som en stor utmaning OM jag står ut i 3 månader för andra års visumet. Jag förstår nu varför jag får bo i ett eget hus och får så bra lön, ingen hade velat stanna i denna familjen annars, kan låta hårt men det är fan sant. Så vad ska jag göra? Jag ska ge det två veckor, trivs jag inte packar jag mina väskor och drar, visst det är bara tre månader av mitt liv, tre månader av min upplevelse i Australien, men jag vill faktiskt inte lida mig igenom det, det måste finnas något bättre där ute.. Nu kanske några av er tycker att jag värkar petig med jobben jag väljer med tanke på att jag hoppar runt från jobb till jobb, men på riktigt - Trivs man verkligen inte tycker jag att man ska lämna och inte ta all skit. Jag vill bli uppskattad på mitt jobb, jag vill bli respekterad och jag vill känna mig iallafall lite trygg där jag för tillfället slår mig ner. Nu ska jag ta en dusch sen ska jag lägga mig i min stora säng, i mitt stora ensama hus.. med hopp om att morgondagen blir bättre. Det känns för övrigt verkligen lustigt att bo ensam, lite för tyst. Godnatt.
Idag hände det! Äntligen nytt jobb och det tog mig bara fyra dagar att fixa! Jag är stolt över mig själv och utkastnigen från farmen känns så himla långt ifrån. Idag har jag packat min väska, gått på skogspromenad och träffat mina två vänner från farmen.. Imorgon bitti bär det av på nya äventyr och det känns bra, väldigt pirrigt, men bra! farväl Noosa, tack för denna tiden... Vi ses snart igen :)
Jag är så tacksam över att mina släktigar tog emot mig med öppna armar. Jag har blivit väl omhändetagen och matad med så mycket godsaker (kakor) så jag har säkert gått upp ett kilo för varje dag jag bott här (4) Woho!
Har nu sagt hejdå till mina fina flickor här i Noosa. Det var väldigt sorgligt och det blev många långa långa kramar.. Jag hatar att ta farväl, men ack så nödvändigt. Säger man aldrig hejdå ibland så väntar aldrig något nytt, hur klyschigt det än låter.
Ja, vad ska man säga. Jag har tagit lite semester här borta i Noosa. Badat i poolen, blivit bjuden på bio två kvällar i rad, strosat runt i staden och sätt mig omkring. Igår hittade jag en second hand bokaffär, till min stora förtjusning hittade jag två svenskaböcker! Så jag bokhandlade, satte mig på en parkbänk vid floden och läste. Väldigt skönt att bara relaxa och tänka på annat, jag söker ju såklart jobb samtidigt men är man i Noosa får man faktiskt passa på att njuta lite imellanåt! Chocken har lagt sig och jag har tänkt på allt som hände...Tänkt och lärt mig utav situationen och utav livet. Shambahlafarm var inte min grej, det var lite väl "hippie" för min del och som min moster sa "dem vill ju nästan att man själv ska vara som en grönsak" Och det var faktiskt sant, jag tror att det speglades ganska starkt att jag tyckte att vissa saker var lite väl överdrivna och inte riktigt min grej, det väntar nog något som passar mig bättre.
Ett halvår har gått sedan jag gick på Australienskmark för första gången, helt sjukt. Just nu.. Har jag hemlängtan och jag vet exakt varför, för det första, som sagt det har gått ett helt halvår, sex hela månader... men för det andra, jag längtar efter trygghet. Bara för det har kört ihop sig för mig just nu, så längtar jag innerligt hem till mitt trygga hem och till min trygga familj och nära vänner. Detta är ju såklart männskligt men presonligen tycker jag det är sjukt irriterande. Jag vill inte hem ännu, eller rättaresagt... Jag är inte redo för att komma hem ännu. SKÄRPNING ELISA! Bara för det trasslat ihop sig lite ska jag fanemej inte ge upp och ta planet till Sverige. Nu är det nya tag som gäller för bubblan. Hur mycket jag än saknar er där hemma... Lova mig, att ringer jag upp någon av er och säger " jag kommer hem" Svara då " Nej det gör du fan inte jävla pucko." Exakt så tack! Haha, för jag vill inte hem, inte längst inne i mig. Inte ännu, Sverige finns kvar, mitt hem finns kvar.. när jag är redo.
Har nu sagt hejdå till mina fina flickor här i Noosa. Det var väldigt sorgligt och det blev många långa långa kramar.. Jag hatar att ta farväl, men ack så nödvändigt. Säger man aldrig hejdå ibland så väntar aldrig något nytt, hur klyschigt det än låter. 
