Imorgon blir det äntligen festival!! AAAH! Mot Brisbane, mot Future festival. Jag är så jävla taggad, vet inte vart jag ska ta vägen, hur ska jag kunna somna inatt? Partyelisa kom verkligen fram nu, var ett tag sedan faktiskt.
Jag ska gå med mina två kompisar från Italien, Luca och Roberto, ska även möta upp en svennebanan som heter Jennifer! Det kommer antagligen vara kryllat av svennar på festivalen men det är ju alltid trevligt! Dessutom var det ett tag sedan jag pratade svenska. :)
Kom till oz du också? Här är lite tankar och tips.
Ålder –Snark, inget gör mig så irriterad som tjatet om ålder. ”Jag är för gammal och måste ta tag i pluggandet då man inte kan resa runt hela sitt liv - med andra ord, mitt liv är över och jag ska bli supertråkig och bitter i resten av mitt liv” Det är aldrig försent. Strunta i alla som stressar dig p.g.a. din ålder, för det är dina val, din tid, ditt liv så se till att göra det som känns bäst för dig och ingen annan.
Jag tycker inte att ens ålder ska hindra än från att uppleva de man verkligen vill. Har du drömt om att flytta utomlands ett tag? Ta bästa chansen, detta var min chans och jag tog den, även om jag snart är 23år och enligt många borde sitta bakom en skolbänk. ”vad ska du plugga? Du är ju snart 23år, vad ska du göra med ditt liv? tiden tickar, blablabla” - ursäkta mig, men jag ska tala om för dig vad som ska göras med mitt liv, för det första, jag tror inte att rullarton behöver plockas fram i morgon bitti, för det andra, jag vill uppleva det som gör mig lycklig. Jag har tid, alla har tid för att prioritera det som gör en glad och får en att känna sig levande, för vad är annars meningen med livet?
Jag kommer längta hem – Ja, jag längtar ofta hem. Jag saknar min familj och släkt väldigt mycket, jag saknar mina vänner, mina husdjur, svenskt godis, kebabpizza (de har ej kebab pizza i oz, kill me! ) Men vet du vad, de som verkligen betyder någonting för dig kommer att finns kvar. Du kommer att se vilka som är dina riktiga vänner. Det är även nyttigt att sakna det man har där hemma, man uppskattar de så mycket mer och tänk vad underbart det kommer bli att komma hem igen när man är redo!
-----------------------------------------
Visum - Du måste sätta dig ner och tänka ut vad du vill göra i Australien och hur längedu vill stanna. Om du planerar på att bara resa runt ska du söka ett turistvisum som gäller i tre månader, slösa inte ditt ”working holiday visa” om du inte planerar att jobba. Om du är mellan 18-31 och vill stanna längre än 3 månader och jobba ska du söka ett Working holiday visa – Det gäller i ett år, om du sedan trivs såpass bra och vill stanna ytterligare ett år så kan du göra det, men du måste jobba ihop ditt andra års visum på en farm i 88 dagar. Mer info om visum och liknande frågor hittar du här... När du bestämt dig hur länge du vill stanna är det bara till att börja planera vart du vill resa!
Resebok - Skaffa en resebok eller två! Jag använder mig av två bra böcker som går att köpa vart som helst i världen. Lonely planet och the rough guide, båda är på engelska och dem är specialiserade på Australien, otroligt bra böcker och dem har hjälpt mig massor! Men, inse att man inte kan göra allt. Detta håller jag själv på att inse då Australien är ett så himla sjukt jävla stort land, det är nästan lite svårt för en europe att inse hur jävla stort det faktiskt är! AHH! Du får helt enkelt tänka igenom de platser du HELST vill besöka...
Hör med folk! - Googla runt på olika forum, fråga vänner och även bekanta som varit i Australien, fråga vart de åkte , vad de gjorde, vilka backpackers det bodde på, vilka ställen som var bra och vilka man ska undvika.
Pengar – ”Jag har inte råd, jag har inte pengar till att resa” Flygbiljetten är dyr, jag håller med. Men när du väl är här borta så löser det sig alltid. Jag kom inte hit till Australien rik som ett troll, visst jag hade pengar med mig men det mesta har jag jobbat och behöver jobba ihop och jag tycker faktriskt att det är en liten del av äventyret…
HelpX – En sida där du kan göra småjobb för en kort tid för mat och husrum. Det finns jobb som t.ex. måla om ett rum, jobba i ett litet café, passa barn, trädgårdsarbete, farmjobb osv. Detta ska jag pröva mig av när jag kommer ut på vägarna efter mitt farmjobb. Jag har några vänner som har prövat på det och de sa att det var bra.
Couchsurfing - Vill du bo billigt i några nätter? I bästa fall gratis?! Gör ett konto på couchsurfing och sök boende hos främlingar! Haha, det är hyfsat säkert då man alltid ska lämna feedback på stället man bott på eller personen man mött. Jag har bara prövat på att sova över en gång men har träffat folk via couchsurfing som jag började hänga med och de visade mig runt i Newcastle. Detta är ett bra sätt att träffa australienare på och du kan be dem kan ta dig till platser som inte är "typiskt" turistställe.
Au pair world – Vill du jobba som au pair i Australien behöver du inte gå genom en organisation som tar alla dina pengar. Fixa det själv istället! Jag gjorde en profil på au pair world och fick massor av jobberbjudanden. De flesta au pairer jag träffat på har hittat sina familjer via my au pair world och jag hittade även min familj uppe i Gladstone.
Gumtree – Det finns massor av likande sidor men tycker denna är bäst, gumtree är en sida där du kan hitta allt, lite som blocket fast man kan även söka jobb och hitta rum att hyra!
Har ni några frågor? Jag kan berätta vilken bank jag använder, telefonbolag jag har och hur man fixar skattnummer osv, så, bara till att fråga på!
Bring it on mate! Jag har fått ett nytt jobb på en farm uppe i Bundaberg så på fredag blir det att ta bussen norr åt. Ska bli riktigt kul att se vad Bundaberg har att erbjuda..
Jag är jag redo för nya äventyr ute i den riktiga buchen, Jiiiha!
Började dagen med lite frulle på bionscafe. Jag har aldrig gått på bio ensam förut och heller inte klockan 10 på morran... Men har man en släkting som jobbar på en biograf får man fasiken passa på! Jag såg Winter's tale - Åhhh, jättemysig men ganska sorglig film, jag grät en liten skvätt i min ensamhet i den stora biosallongen. Jag älskade musiken till filmen, jag ligger i min säng och lyssnar på soundtracken från filmen just nu, Hans Zimmer är en av mina favorit kompositörer, så himla vackert.
Efter bion strosade jag runt och shoppade lite, åt lunch, köpte böcker (jag måste ärligt talat slutaköpa böcker! Det får seriöst bli bokköparförbud nu framöver! Inte så smart att gå loss på BÖCKER när man är ute och reser! Speciellt inte när min resväska redan väger ton. #bokbesatt) fikade mera, skrev brev och vykort... När jag kom hem hängde jag lite vid poolen då det var så himla varmt, mina släktigar har ett stort biljardbord så jag spelade lite idag, men man tröttnade ganska snabbt på att spela ensam haha, någon som vill komma hit och hänga i poolen och spela biljard med mig?! Ja, jag har haft en jättebra dag med andra ord och det kan jag mer än gott ha efter mardrömsveckan i Moree :)
Frullerulle. Bananabread är något man äter ofta i oz, I löööve it. Så smaskigt!
Efter en vecka med "the family from hell" stod jag inte ut längre, jag gav dem en chans men jag kunde verkligen inte se mig själv lycklig i Moree i hela tre månader. Så jag packade mina väskor, kollade upp när bussen gick och berättade för familjen att jag ville lämna, vilket inte var helt lätt då mamman i familjen är helt psyko och har en galenblickt, jag fruktade för mitt liv att hon typ skulle halshugga mig, jag var minst sagt nervös men stolt och lättad när det väl var gjort!
Moree, en trevlig liten stad måste jag säga. Mysiga cafér och barer, fin flod som slingrar sig igenom staden, vacker natur. Ja, jag hade nog trivts riktigt bra i Moree när jag väl hade fått träffa lite fler au pairer att hänga med i mitt egna hus. Men, trivs man inte med sin familj är det verkligen inte värt det, hur stort huset du än bor i är och hur mycket betalt du än får, jag ville inte lida mig igenom tre månader.
Okej, familjen var kaos. De har haft au pairer i 6 år och de flesta au pairer stannar i 3 månader för att få andra års visumet, hur många kan dem ha hunnit ha? Rejält många.. Varken barnen eller föräldrarna hade någon som helst respekt för mig, det hade inställnigen att jag bara var en ung tjej som ska stanna ett litet slag och sen sticka. Föräldrarna hade inget som helst intresse av att lära känna mig, jag som faktiskt tog hand om det viktigaste de har i sina liv, deras barn. Så fort jag slutade jobbet så ville de att jag skulle lämna deras hus och gå in till mitt hus, efter någon timma skcikade det ett sms att jag kunde komma in och hämta min mat. Det gav mig mat p en tallrik och sa "cya in the morning" Jag åt alltså själv i mitt stora hus medans familjen hade middag ihop och det känndes bara så himla fel. I Australien får man slå barn, iallafall sina egna barn. Jag hade ALDRIG i hela mitt liv innan jag kom till denna familjen sätt en vuxen människa SLÅ sitt egna barn, jag blev helt chokad, visste inte vad jag skulle göra vilket var så himla obehagligt och hemskt.
När en två-åring ska börja förskolan måste hon "skolas in", föräldrarna lämnade mig ensam med två-åringen redan på min första arbetsdag och ungen bara skrek och skrek, såklart! Flickan måste ju lära känna sin nya nanny och det var så otroligt svårt att disstrahera henne. Hon var galen. 4-årigen slogs, skrek, grät hela tiden. En dag när jag sa till henne att hon borde tänka på hur hon behandlar andra människor och att jag också var en person svarade hon "ur not a person, ur a dog. I will treat u as an dog" Aldrig har jag hört från en liten flicka säga att hon ska behandla en annan människa som en hund. Hon slog mig, sparkade mig, kallade mig fula namn och rev mig. 6-årigen pratade till mig som om jag var typ två år och inte försotd ett ord engelska, eller som om jag var helt efterbliven, hon såg verkligen ner på mig, såg sig själv och hennes familj som mycket bättre människor än mig, den synen hade iof hela familjen. Dessa tre flickorna var inga glada barn och det är faktiskt otroligt synd om dem. En dag slogs 4-årigen och 6-årigen inne i duschen, jag var tvungen att ta fyra årigen in på hennes rum och jag stängde dörren efter mig. Jag börjar springa efter den gallskrikandes två-årigen som vägrar ta på sig sin blöja, då hör jag en fönsterruta krossas, jag öppnar dörren till lekrummet och 4-årigen springer ut och "rymme" ut på gatan - spritt språngandes naken. Hon vägrar komma in samtidigt som två-årigen sätter sig och KISSAR på golvet medans 6-åringen skriker på mig att det är mitt fel att fönsterutan krossades. Ja, jag blev galen. När mamman kommer hem få¨r jag en rejäl utskällning. Man kan ju inte STÄNGA in ett barn! ... Men man kan tydligen hota och slå dem? Detta var ett litet exempel på en vanlig dag på mitt jobb, fast det hände så sjukt mycket mer... Mamman kunde inte kommunisera, hon skickade alltid SMS och ville att jag skulle skriva ner en lista på sakerna jag gjort i hushållet idag, på sms?! Vad är problemet att bara gå över gräsmattan till min dörr och prata? Hon lyssnade alltid på barnens vertion, vilket inte alltid var sannigen då barn inte vill hamna i trubbel, hon hörde aldrig min sida av historien och det var bara så himla irriterande. Jag var bara en arbetare för familjen, dem betalade ju mig med deras värdefulla pengar, jag var bara där för att ge barnen mat och se till att dem var safe, inget annat.
De flesta som kommer som au pairer till Australien är runt 18-25, man behöver inte ens ha någon som hellst erfaranhet eller utbildning. Föräldrarna i denna familjen jobbade väldigt, väldigt mycket så jag var ensam med de tre snorungarna i flera timmar. Barnen fick allt de pekade på, deras rum var FULLT av leksaker och de hade också ett lekrum som var helt proppfullt av pysselsaker, böcker, filmer, gossedjur, barbie hus, "utklädningskläder" (olika prinsessklkännigar) osv. Jag insåg att det är au pairerna som uppfostrat barnen, unga au pairer som bara kommer och går och föräldrarna får dåligt samvete för att de inte spenderar den tid barnen förtjänar och de ger då istället barnen massor av prylar. Problemet med att ha många olika au pairer är att så fort flickorna kommer nära en au pair så drar hon, min teori är att flickorna kommer alltid ha detta i bakhuvudet och ha otroligt svårt att lita på folk i framtiden då dem tror att folk kommer och går. Det är verkligen synd om flickorna, jag hoppas de finner lycka en vacker dag i något annat än leksaker och prylar.
Vägen till Noosa var otroligt lång, jag kännde att jag hade misslyckats då jag skulle komma tillbaka på ruta ett igen. Jag tog ett alldeles för snabbt beslut om att åka ut i buchen så fort häxan pratade om "eget boende och bra betalt" Men hade jag inte åk dit hade jag nog ångrat mig, det KUNDE ju varit hur bra som helst, man vet ju aldrig innan man prövat. Nu är jag tillbaka hos mina släktigar Leione och Peter och det känns verkligen jätteskönt. Nu ska jag ta lärdom om min vecka i Moree i framtiden och se till hur jag INTE ska uppfostra mina barn till små monster. Jag ser fram emot något trevligare efter två nitlotter på raken, nu får det väl ändå bli tredje gången gilt!
Som några av er redan vet så håller på att kämpa för mitt andraårs visum! Jag har inte bestämnt mig än hur länge jag ska stanna i Australien, jag klurar på det hela tiden. Men jag vet att jag vill ha mitt andra års visum så jag KAN stanna ett år till om jag vill.
Jag har precis flyttat till en mysig liten countrystad mitt ute i buchen. När jag tog bussen ca 7 timmar inland från Brisbane hade jag bara en sak i huvudet "vart fan är jag påväg?!" Vi åkte i timmar utan att se ett ända hus, ingen civilisation i huvudtaget, sen huxflux, mitt från ingenstans.. en liten by. Bussen plockade upp nya passagerare och släppte av några, tillbaks på vägen med några enstaka stackars törstiga träd, torrt gräs, en död känguru i vägkanten lite här och där, bussen åkte vidare i två timmar, BAM en ny liten håla, så här hållde de på ända tills jag kom fram till hålan Moree. Jag har aldrig sätt något liknande, jag visste ju såklart att närtill 90% av australienskbefolkning bor nära kusten och havet... Jo, jag kunde verkligen SE det. Jag har inte hunnit kolla mig runt ännu i Moree, jag lämnade Noosa klockan 6 på morgonen och kom fram klockan 6 på kvällen, snacka om en låång resa hit.
Idag var min första arbetsdag som au pair för tredje gången i Australien. Jag tar hand om tre flickor, 2,4 och 6 år gamla. Dem välkomnade mig med öppna armar och tyckte att jag var väldigt intresant. Jag fick se mitt ställe där jag skulle sova och HERREGUD!!! JAG BOR I ETT EGET HUS!!! WTF?!?!?! Jag bor seriöst i ett stor hus alldeles själv och familjen har huset brevid, de äger alltså TVÅ hus.. Jag blev helt chockad. Jag har eget kök, matsal, vardagsrum, sovrum, tvättmaskin, badrum med dusch och badkar. Jag får jättebra betalt, 300 australienskadollar i veckan, och det är verkligen bra för att jobba som en au pair + få andra års visum + bo i ett helt stort facking hus alldeles själv?! Vad har jag hamnat? Detta är för bra, vad är haken förutom att det är mitt ute i ingenstans? Är det en dröm? Men... Haken kom må jag säga.. haken kom...
Idag visade städerskan/nannyn som jobbat här i ett år hur man tog hand om barnen. Alltså, jag har bra erfarenheter med barn. Jag har jobbat som Au pair/nanny i USA hos mina släktigar (tre olika familjer) i Danmark hos min släkt, i Sverige hos mina grannar i några månader, två gånger i Australien. Jag har jobbat som lärare i en skola, olika förskolor, dagis, sexårsvärksamheter osv. Jag kan nog säga att jag har jobbat med minst 100 olika, unikabarn, vissa svårare att hantera än andra.. Vissa med diagnoser osv. Men ALDRIG i hela mitt liv har jag blivit behandlad som jag blev idag. 4åringen och 6åringen KÖRDE över mig, på ritkigt. Visst, barn testar alltid nya människor, tro mig jag vet men det går faktiskt en gräns. De är bortskämda, får allt det pekar på, resptktlösa, ser ner på mig och städerskan.. Det kommer bli riktiga mobbare i framtiden i skolan. Seriöst, det var påriktigt hemskt. Det har hänt så sjukt mycket idag, både barnen och föräldrarna har chockat mig helt med deras beteende. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag kan lova er att jag kommer få kämpa och se detta som en stor utmaning OM jag står ut i 3 månader för andra års visumet. Jag förstår nu varför jag får bo i ett eget hus och får så bra lön, ingen hade velat stanna i denna familjen annars, kan låta hårt men det är fan sant. Så vad ska jag göra? Jag ska ge det två veckor, trivs jag inte packar jag mina väskor och drar, visst det är bara tre månader av mitt liv, tre månader av min upplevelse i Australien, men jag vill faktiskt inte lida mig igenom det, det måste finnas något bättre där ute.. Nu kanske några av er tycker att jag värkar petig med jobben jag väljer med tanke på att jag hoppar runt från jobb till jobb, men på riktigt - Trivs man verkligen inte tycker jag att man ska lämna och inte ta all skit. Jag vill bli uppskattad på mitt jobb, jag vill bli respekterad och jag vill känna mig iallafall lite trygg där jag för tillfället slår mig ner. Nu ska jag ta en dusch sen ska jag lägga mig i min stora säng, i mitt stora ensama hus.. med hopp om att morgondagen blir bättre. Det känns för övrigt verkligen lustigt att bo ensam, lite för tyst. Godnatt.
Idag hände det! Äntligen nytt jobb och det tog mig bara fyra dagar att fixa! Jag är stolt över mig själv och utkastnigen från farmen känns så himla långt ifrån. Idag har jag packat min väska, gått på skogspromenad och träffat mina två vänner från farmen.. Imorgon bitti bär det av på nya äventyr och det känns bra, väldigt pirrigt, men bra! farväl Noosa, tack för denna tiden... Vi ses snart igen :)
Jag är så tacksam över att mina släktigar tog emot mig med öppna armar. Jag har blivit väl omhändetagen och matad med så mycket godsaker (kakor) så jag har säkert gått upp ett kilo för varje dag jag bott här (4) Woho!
Har nu sagt hejdå till mina fina flickor här i Noosa. Det var väldigt sorgligt och det blev många långa långa kramar.. Jag hatar att ta farväl, men ack så nödvändigt. Säger man aldrig hejdå ibland så väntar aldrig något nytt, hur klyschigt det än låter.
Ja, vad ska man säga. Jag har tagit lite semester här borta i Noosa. Badat i poolen, blivit bjuden på bio två kvällar i rad, strosat runt i staden och sätt mig omkring. Igår hittade jag en second hand bokaffär, till min stora förtjusning hittade jag två svenskaböcker! Så jag bokhandlade, satte mig på en parkbänk vid floden och läste. Väldigt skönt att bara relaxa och tänka på annat, jag söker ju såklart jobb samtidigt men är man i Noosa får man faktiskt passa på att njuta lite imellanåt! Chocken har lagt sig och jag har tänkt på allt som hände...Tänkt och lärt mig utav situationen och utav livet. Shambahlafarm var inte min grej, det var lite väl "hippie" för min del och som min moster sa "dem vill ju nästan att man själv ska vara som en grönsak" Och det var faktiskt sant, jag tror att det speglades ganska starkt att jag tyckte att vissa saker var lite väl överdrivna och inte riktigt min grej, det väntar nog något som passar mig bättre.
Ett halvår har gått sedan jag gick på Australienskmark för första gången, helt sjukt. Just nu.. Har jag hemlängtan och jag vet exakt varför, för det första, som sagt det har gått ett helt halvår, sex hela månader... men för det andra, jag längtar efter trygghet. Bara för det har kört ihop sig för mig just nu, så längtar jag innerligt hem till mitt trygga hem och till min trygga familj och nära vänner. Detta är ju såklart männskligt men presonligen tycker jag det är sjukt irriterande. Jag vill inte hem ännu, eller rättaresagt... Jag är inte redo för att komma hem ännu. SKÄRPNING ELISA! Bara för det trasslat ihop sig lite ska jag fanemej inte ge upp och ta planet till Sverige. Nu är det nya tag som gäller för bubblan. Hur mycket jag än saknar er där hemma... Lova mig, att ringer jag upp någon av er och säger " jag kommer hem" Svara då " Nej det gör du fan inte jävla pucko." Exakt så tack! Haha, för jag vill inte hem, inte längst inne i mig. Inte ännu, Sverige finns kvar, mitt hem finns kvar.. när jag är redo.
Ciao ciao Shambahla farm. Efter ca tre veckors hårt arbete var det dags för mig att gå vidare och lämna farmen bakom mig... Det var jobbigt att säga hejdå till alla goa vänner jag träffat på farmen, men jag är säker på att jag får träffa dem igen.
Jag är ganska förvirrad men mår bra. Farmen "kastade" ut mig och en till, jag tror att det har med pengar att göra, affärerna går inte så bra, detta är väldigt vanligt i Australien då vissa farmar bara kör över backpackers och ser oss inte riktigt som människor utan mer som robotar (läs slavar) ;) Jaja, hur som helst, tydligen var inte Shambalahfarm något för mig. Allt här i Australien är inte en dans på rosor, det kommer många och nya motgångar hela tiden och man får verkligen kämpa. Men det är dessa situationer som man lär sig och utvecklas mest av. Jag var i chock, jag var ledsen och otroligt orolig då jag bara fick EN dag på mig att hitta något nytt, ni kan ju förstå att jag var ganska skraj. Men som tur var har jag släktingar här i Noosa! Jag blev så förvånad för jag visste inte ens att dem existerade haha, de är sen en tid långt långt lååångt tillbaka, jag har bara sån jäkla tur att jag fick tag i dem, tänk vad saker och ting kan lösa sig..
Nu bor jag i deras stora hus centalt till stranden och centrumet. Jag har sovit i ett eget rum, i en stor fluffig dubbelsäng iställlet för att sova på en hårdmadrass i en trång gamal buss med två andra (och råttorna) Jag har badat i deras stora pool, duchat i en riktig fräch dusch och gått på en riktig toalett (farmen hade utedass) Jag ska bo här i en vecka ungefär så jag har tid på mig att smälta det som hände och hitta något nytt i lung och ro och även chansen att lära känna mina släktigar! Igår kväll jobbade båda släktigarna så jag fick huset för mig själv. Jag tog ett dopp i poolen, läste en bok och sen kollade jag på en film på deras enorma TV, HELT ENSAM! Jag har inte varit själv på ca tre veckor, shit, det var guldvärt att bara sitta i en skön soffa och kolla på en film. Ikväll ska vi gå på bio för två dollar, vi ska se the thief book. Min släkting jobbar på bion så vi får rabatt. Jag mår bra och är redo för nya äventyr.
Hemma från en underbar helg i Brisbane med några av mina vänner från farmen. Brisbane ligger bara två timmar bort ifrån Noosa så det blev en härlig roadtrip dit med bilen och vanen.
Vi strosade runt i stan och satt nere vid floden och flummade innan vi gick ut på en gay/straightclub... Okej, det var HELT GALET. Jag har aldrig varit på en gayclub förut...shit vad roligt det var! Klubben var dessutom enorm, jag gick vilse flera gånger, det var som om dem satt ihop tre stora clubar. Efter en rolig natt med tequila, gratis drinkar och dans var det dags att traska bort till våran van och däcka... Lagligt och så!
Dagen efter gick vi runt och utforskade staden. En på farmen som jobbat och bott i Brisbane visade oss runt, vi gick på museum, fikade, gick på marknad,chillade i olika parker, lucnhade och åkte runt med färjan. Jag gillar verkligen Brisbane, mer än Sydney tror jag. Underbar helg.
Har nu sagt hejdå till mina fina flickor här i Noosa. Det var väldigt sorgligt och det blev många långa långa kramar.. Jag hatar att ta farväl, men ack så nödvändigt. Säger man aldrig hejdå ibland så väntar aldrig något nytt, hur klyschigt det än låter. 
